Har en tillflyktsplats bortom stress och problem där man endast känner ett stillsamt lugn

Åker till havet i skymningen med gyllenetider och freestyle i högtalarna, känner hur sommarkänslorna äntligen börjar komma! Somnar till vindarna som blåser ifrån havet, susandet i väggarna blir till lugnande vaggvisor.

Strövar fritt bland träden på stenarna intill havet och lyssnar till fågelsång. Vita bäddar av vårens blommor och små gröna blad i trädens kronor. Går på nötande stigar tillsammans med en som betyder. Sitter på en bänk och kollar ut över skärgården och pratar om allt som är oviktigt och väldigt och intressant på sitt sätt.

Går i en stad med små gator och gamla hus, stryker med fingertopparna på en nerglättad fasad från förr. Ser på klängväxterna som letar sig upp mot de varma solstrålarna vilka kommer från en klarblå himmel, smeker huden och gör vindarna behagligare. De som leker med hårslingan som letat sig ner från en slarvigt uppsatt tofs.

Lagar maten tillsammans på en liten spis, dukar fint med det som finns och rotar fram två ljus ur en bortglömd låda Doften från tändstickorna och den ljumna soppan ger kvällsmaten en stilfull smak.

En tillflykt jag gärna drar mig till är havet, lugnet från ljuset och ljuden finner man endast där. Men ett lugn som får kroppen att glömma bort vad stress och oro är, som får all negativ energi att mynna ut till en harmonisk tillfredsställelse

Vad har ni för tillflyktsplats? Berätta!