Det bästa som fanns finns inte mer
Det jag njöt av allra mest
Komma hem och byta om till mjukis kläder med hemma stickade ullstrumpor
Ta med sig en kopp varmt och en bok eller något att skriva på
Satt man där kunde man vara sysselsatt i flera timmar.
Men det finns inte längre
Jag vet inte vart det är
Hur jag ska hitta det
Det har kommit något i vägen, något stort och mörkt,
Det okända ter sig som en stor magnet som repelleras med det där mysiga
Nu vet jag hur det känns att inte längre längta efter böcker och poesi
Man har magneter i huvudet
Känns tomt men fullt,
En konstig känsla.
Jag gillar inte den tror jag inte,
Saknar det där mysiga, att kunna resa in i böckernas värld,
I en värld som är så mycket mer än den grå trista här utanför
Det finns inga magneter i böckerna,
Kanske är det det som är så skönt,
Inget är beroende av något annat, allt ter sig som det vill, frihet
Här ute är en värld full av magneter,
De attraheras och repelleras hela tiden till varandra,
Alla kan inte gilla alla det är sorgligt tycker jag
Kanske man kan avmagnitisera alla människor,
Men det tar tid… i denna världen är det ont om det tinget
Så jag antar att det som fanns innan kommer inte tillbaka,
Och jag lever inte i en bok, så jag tvingas förmå mig själv att acceptera denna saknaden som är så stor men ändå inte finns
För jag lever i en magnetvärld där det är ont om tid, det finns ingen tid till att söka det som jag njöt av allra mest…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar