Det finns trasiga människor där såriga själar skymtas även på utsidan

Det värsta som finns är inte hårda ord eller vassa blickar som skär djupa sår som kommer rivas upp om och om igen innan de läker till rosa ärr. Lögner är endast små skrapsår som svider länge efteråt innan de kommer försvinna näst intill spårlöst. Svek är som hög feber, man vaknar svettig på natten och skakar av köld, hoppas att det hemska ska gå över, väntar på någon som har en medicin som får allt att försvinna ur minnet. Kunna starta om på nytt så fort man blir frisk, har man otur får man följdsjukdomar. Det finns sår som aldrig blir rosa, de skrapas bara upp mer och mer, de slutar aldrig svida och kommer inte försvinna ur minnet något mer. Inristat i själen i minnet i kroppen, det syns även utanpå, men det är ingen som ser att det syns. För dessa trasiga personer där såriga själar skymtas även på utsidan är det ingen som någonsin ser

De OsynligA MänniskornA är EndasT en SkuggA vi GåR RätT ÖveR UtaN AtT FunderA på VarT SilhuetteN KommeR IfråN