söndag 16 september 2012

Om du vinner, får du andas


Medveten om att du vill besegra alla krav
Att det tynger dig mer när omgivningens blickar besviket ser ner förväntningar går i kras,
Jag klandrar inte dig, blir inte sur när du inte når hela vägen fram
Vill finnas där och hjälpa, stötta, släta ut och krama
Det syns i dina ögon att du är trött, att du gör mer än vad du orkar, pressar kroppen till max och bara lite lite till…
Du behöver inte anstränga dig så hårt
Jag, vi, de kan vänta ett tag, vänta tills dina ögon byter till en starkare nyans
Du klandrar dig själv så hårt, vill men orkar inte. Jag förstår, du kan andas behöver inte mer

På något vis, kanske med avseende? Kanske inte. När jag inte hinner se, skiftar du, byter plats. Låter det bli mitt fel.
Så många bortförklaringar, så många anklagelser

Fina du, älskade du, gör inte så!
Du behöver inte bråka med dig själv, anklaga och såra för att få allt jobbig att bli buret utav mig.
Jag bär gärna det jobbiga när du behöver vila, men snälla du, kan du inte lägga det försiktigt i min famn
Det blir så mycket tyngre när du kastar…



2 kommentarer: