en bild, ett ord, känslokalabalik

De starkaste känslorna håller jag inom mig, bäddar ner de långt in där det är varmt och tryggt de ligger sedan där och gror. Växer sig större men framför allt känsligare tillsammans med tiden, och tryggheten där jag planterade de i, sugs ur successivt. Självtilliten suddas ut, den osynliga sköld som skyddar bröstet går helt plötsligt upp i rök. Utan med någon som helst förvarning försvinner allt som var, inuti är det bara de känsliga känslorna kvar.
Det är inte nödvändigt att den utlösande faktorn hör ihop med dess uppkomst. Emellanåt har det gått så lång tid att jag inte minns anledningen till varför jag bär på vissa tankar, vart de kommer ifrån.

Det kan vara ett citat, en sång, en bok, en bild, en vän, ett ord, något litet väcker allt till liv. Det blir som något vilt som är instängt i en bur och allt den vill är att komma ut.

Dessa dagar är nog de då man städar i sitt huvud och bröst. När man släpper ut all gammalt som ligger och skräpar och skaver, så man sedan kan ladda på med mer och fler.

Glass är en bra medicin och ensamhet för mig. Så en pigga upp bok gjorde susen och just denna får mig att fyllas med energi, så trots att jag håller på att bli sjuk och mår sådär orkade jag ändå sluta dagen med lite nytta. En mini-banansplit var en välförtjänt belöning för både mig och min onda hals.

Hoppas ni hade en bättre onsdag än mig, Go natt kram till er!