Har en tillflyktsplats bortom stress och problem där man endast känner ett stillsamt lugn

Åker till havet i skymningen med gyllenetider och freestyle i högtalarna, känner hur sommarkänslorna äntligen börjar komma! Somnar till vindarna som blåser ifrån havet, susandet i väggarna blir till lugnande vaggvisor.

Strövar fritt bland träden på stenarna intill havet och lyssnar till fågelsång. Vita bäddar av vårens blommor och små gröna blad i trädens kronor. Går på nötande stigar tillsammans med en som betyder. Sitter på en bänk och kollar ut över skärgården och pratar om allt som är oviktigt och väldigt och intressant på sitt sätt.

Går i en stad med små gator och gamla hus, stryker med fingertopparna på en nerglättad fasad från förr. Ser på klängväxterna som letar sig upp mot de varma solstrålarna vilka kommer från en klarblå himmel, smeker huden och gör vindarna behagligare. De som leker med hårslingan som letat sig ner från en slarvigt uppsatt tofs.

Lagar maten tillsammans på en liten spis, dukar fint med det som finns och rotar fram två ljus ur en bortglömd låda Doften från tändstickorna och den ljumna soppan ger kvällsmaten en stilfull smak.

En tillflykt jag gärna drar mig till är havet, lugnet från ljuset och ljuden finner man endast där. Men ett lugn som får kroppen att glömma bort vad stress och oro är, som får all negativ energi att mynna ut till en harmonisk tillfredsställelse

Vad har ni för tillflyktsplats? Berätta!

Problemet löstes så fort när man väl tog sig tid

Många harm frågat mig varför det inte går att kommentera mina inlägg, och vissa kan men endast få gånger. Började kika runt vad det var som var fel och varför det inte fungerade som det skulle...

Hittade då att det endast är de registrerade användarna som kan skriva komentarer, men har nu ändrat det så nu kan alla, även DU skriva en rad om vad Du tycker om bloggen.

Hoppas på fler komentarer i framtiden nu när problemet är löst!

Det finns trasiga människor där såriga själar skymtas även på utsidan

Det värsta som finns är inte hårda ord eller vassa blickar som skär djupa sår som kommer rivas upp om och om igen innan de läker till rosa ärr. Lögner är endast små skrapsår som svider länge efteråt innan de kommer försvinna näst intill spårlöst. Svek är som hög feber, man vaknar svettig på natten och skakar av köld, hoppas att det hemska ska gå över, väntar på någon som har en medicin som får allt att försvinna ur minnet. Kunna starta om på nytt så fort man blir frisk, har man otur får man följdsjukdomar. Det finns sår som aldrig blir rosa, de skrapas bara upp mer och mer, de slutar aldrig svida och kommer inte försvinna ur minnet något mer. Inristat i själen i minnet i kroppen, det syns även utanpå, men det är ingen som ser att det syns. För dessa trasiga personer där såriga själar skymtas även på utsidan är det ingen som någonsin ser

De OsynligA MänniskornA är EndasT en SkuggA vi GåR RätT ÖveR UtaN AtT FunderA på VarT SilhuetteN KommeR IfråN

Dina krampaktiga tag med din knutna hand, en reflektion från min…

Vad är det du håller i din hand

Vad är det du gömmer och skyddar så väl?

Min önskan är att du en dag ska låta mig se mellan dina fingrar

Vackra lilla barn, jag vet vad det är du håller i så hårt

Jag kan se mig i dig, en spegelbild från förr

Dina krampaktiga tag med din knutna hand, en reflektion från min…

Du behöver inte hålla, inte så hårt

Det kommer bli bättre en dag, den dag när du låter någon hålla din lilla hand och dela det värdefulla med dig.

Du behöver inte gripa så hårt om livet, det kommer inte springa iväg

Jag kan se i dina ögon se hur det känns, lilla vän om du lät mig komma skulle jag visa dig att livet är inget man håller kvar, det är liver som håller i dig.

Du kan släpa taget, låta mig visa dig allt vad livet visade mig..

Du kommer inte längre tycka att det är en påfrestning

Du kommer älska varje ögonblick

För livet tycks vara knappt,

Svårt att hålla kvar, vill hålla kvar, kämpar så hårt

Men vackra barn, jag vill visa dig känslan

när man låter någon hålla handen och dela det värdefulla innehållet…

Livet är inget som ska vara fången i en knuten barnahand,

Du måste upptäcka att det blir vackert när man vågar släppa det fritt

gillar att leka med tanken att man inte kan något språk, en tankevärld där ord inte existerar

Ord är en hybrid av tankar och ljud

en produkt av kommunikation och känslor

ord är en bastard konkretion och abstraktion

Tankarna är ursprunget ur orden, 

trots detta faktum är det tankarna som förhåller sig till orden

Men hur skulle då tankarna te sig om ord inte fanns?

gillar att leka med tanken att man inte kan något språk, en tankevärld där ord inte existerar

så mycket mer abstrakta tankarna skulle bli...

De skulle bli fria, inte bli influerade av något annat bara vara i sitt naturliga tillstånd

Hur tänker man att man vill ha ett glas mjölk, vad fula gardiner eller jag längtar efter våren utan att tänka tankarna i ord?

Kanske går jag över styr, men jag tycker om att fundera över hur en ordlös tankevärld skulle påverka vårat konkreta tänkande som trots allt ändå är abstrakt i jämförelse med vårat tal när vi använder oss av ord som i själva verket är en hybrid av tankar och ljud...

When the world gets in my face - I say Have a nice day!

Why, you wanna tell me how to live my life?
Who, are you to tell me if it's black or white?
Mama, can you hear me? Try to understand.
Is innocence the difference between a boy and a man?
My daddy lived the lie, that's just the price that he paid
Sacrificed his life, just slavin' away.

Ohhh, if there's one thing I hang onto,
That gets me through the night.
I ain't gonna do what I don't want to,
I'm gonna live my life.
Shining like a diamond, rolling with the dice,
Standing on the ledge, I show the wind how to fly.
When the world gets in my face,
I say, Have A Nice Day.
Have A Nice Day

Take a look around you; nothing's what it seems
We're living in the broken home of hopes and dreams,
Let me be the first to shake a helping hand.
Anybody brave enough to take a stand,
I've knocked on every door, on every dead end street,
Looking for forgiveness,
what's left to believe?

Ohhh, if there's one thing I hang onto,
That gets me through the night.
I ain't gonna do what I don't want to,
I'm gonna live my life.
Shining like a diamond, rolling with the dice,
Standing on the ledge, I show the wind how to fly.
When the world gets in my face,
I say, Have A Nice Day.
Have A Nice Day.

Ohhh, if there's one thing I hang onto,
That gets me through the night.
I ain't gonna do what I don't want to,
I'm gonna live my life.
Shining like a diamond, rolling with the dice,
Standing on the ledge, I show the wind how to fly.
When the world gets in my face,
I say, Have A Nice Day.
Have A Nice Day.
Have A Nice Day.
Have A Nice Day.
Have A Nice Day.

When The world keeps trying, to drag me down,
I gotta raise my hands, I'm gonna stand my ground.
Well I say, Have A Nice Day.

Studera de skuggade delarna när du ändå är fast i rusningstarfiken

Tiden tycks aldrig kunna få någon att stå stilla, kastar människor runt sig hela tiden. Alltid nya ögonblick aldrig ett och samma... Men tänk om man skulle kunna pausa tiden om så bara ett par sekunder, vilken energi kick det skulle vara. Tänk vad mycket man skulle hinna uppleva och så levande de där intrycken skulle bli i jämförelse med det vanliga livet. Vilken känsla att kunna begrunda samma ögonblick en längre tid kunna vrida på det och undersöka alla vinklar och vrån. Det finns alltid en skugga i ett av ögonblickets hörn, en skugga som döljer det viktiga i stunden som vi aldrig hinner lägg märke till i vårt liv som speglar en rusningstrafik - det går inte så fort fram men alla är ändå stressade, och när man väl rör sig en liten bit fram är det som en påminnelse att man fortfarande sitter fast och gör bara folk ännu mer stressade.

Man skulle kunna stanna tiden grunda ögonblickens skuggade vrån, när man ändå sitter fast där mitt i rusningen och ändå inte kommer någonstans passa på att försöka finna alla de dolda vyerna som man kan finna i kulisserna.

Saknaden kommer bli för stor, men mindre för var minut

Varje minut gör ont, varje minut som jag inte hör från dig
saknaden blir för stor river så i mig
det blir nog bättre med tiden, lite bättre för varje minut?
jag måste lära mig brottas med alla känslor, det här måste ta slut.
För min kropp kommer gå sönder om det fortsätter såhär
känslorna är kaos och det är från insidan de tär


Mår bra, det var längesedan jag var lika lycklig som nu 
blir så glad av pipet från telefonen och så besviken när det inte är du
men jag kommer med tiden vänja mig vid känslornas röra
det kommer bli bättre varje gång du låter mig din röst höra

Ängeln som kom för att tända lågan som brunnit ut

Hur kan man sakna någon man aldrig träffat?

Hur kan man älska någon man inte sett?

Det är som mamman och barnet, det finns en kärlek innan de mötts

En kärlek som aldrig slocknar, som bara blir intensivare med åren.

Kanske är det samma med oss?

En låga som bars växer, som lyser starkare för var dag

Du kom in i mitt liv vid det perfekta tillfället, fick mig att skratta bort all sorg

Fick mig att skratta av lycka inte av tvångst

Hur kan man inte känna kärlek till någon som dig?

Mitt liv var upp och ner, men du vänder det dessutom ut och in

Får mig att bli varm fast jag fryser,

Får mig att bli pigg fast jag är jättetrött

Kanske är du ängeln jag skrev om för så längesedan,

Den där mörka kvällen när allt kändes dött…

Kanske är du ängeln jag väntat, som har fattats mig

Hur kan man annars sakna någon man inte träffat?

Känna kärlek till någon man inte mött?

Kanske är du ängeln som kom för att tända lågan i mitt liv igen?

Paraplyperspektiv

Jag känner mig som ett paraply, någon någon håller fast och låter få all skit på sig för att skydda sig själv...

Du går stolt med vinst

Du vet att genom att lägga dig ner kommer du vinna spelet. Jag låter dig vinna så du kan resa dig upp, så rädd att låta dig falla. Min seger är endast trycket i bröstet som växer sig kraftigare i takt med att du rätar på dig.

Jag förlorade ett spel och du går stolt med vinst, visst finns det stunder när jag önskat du vänt om och visst finns det nätter jag drömt att du kommer tillbaka.

Men jag saknar dig mindre och mindre, jag förlorade en tävling men jag vann ett val

Älskar dig även när jag hatar dig

Allt är vackrare här bakom

Bakom mina solglasögon
kan jag va' mig själv.
Allting blir så vackert genom,
genom mina solglasögon, är ljuset alltid gult.
Allting känns så riktigt bakom.

de som kan vara bra

Packar ner små ting som alltid kan vara bra att ha, i en väska som är lagom stor. Snön ligger fortfarande envist kvar och tvingar på mig en alldeles för tjock jacka. Vänder kosan mot pappa och går dit på folktomma gator och andas vårluft, sen ska vi stå där i det lilla köket laga maten tillsammans som vi alltid gjorde förut. 

Men till pappa packar jag bara de små sakerna som alltid kan vara bra.

mitt hem i en magnetvärld

Det bästa som fanns finns inte mer

Det jag njöt av allra mest

Komma hem och byta om till mjukis kläder med hemma stickade ullstrumpor

Ta med sig en kopp varmt och en bok eller något att skriva på

Satt man där kunde man vara sysselsatt i flera timmar.

Men det finns inte längre

Jag vet inte vart det är

Hur jag ska hitta det

Det har kommit något i vägen, något stort och mörkt,

Det okända ter sig som en stor magnet som repelleras med det där mysiga

Nu vet jag hur det känns att inte längre längta efter böcker och poesi

Man har magneter i huvudet

Känns tomt men fullt,

En konstig känsla.

Jag gillar inte den tror jag inte,

Saknar det där mysiga, att kunna resa in i böckernas värld,

I en värld som är så mycket mer än den grå trista här utanför

Det finns inga magneter i böckerna,

Kanske är det det som är så skönt,

Inget är beroende av något annat, allt ter sig som det vill, frihet

Här ute är en värld full av magneter,

De attraheras och repelleras hela tiden till varandra,

Alla kan inte gilla alla det är sorgligt tycker jag

Kanske man kan avmagnitisera alla människor,

Men det tar tid… i denna världen är det ont om det tinget

Så jag antar att det som fanns innan kommer inte tillbaka,

Och jag lever inte i en bok, så jag tvingas förmå mig själv att acceptera denna saknaden som är så stor men ändå inte finns

För jag lever i en magnetvärld där det är ont om tid, det finns ingen tid till att söka det som jag njöt av allra mest…

Glädjen är så stor, men orsaken så liten

Du säger att du inte gillar barn, men jag vill visa dig nåt fint

ser du flickan som hoppar och pojken som ritar

Kan du se deras ögon? Vilken livsgnista de har

hos dom finns det inget ont, bara en njutning av att leva

Glädjen är så stor men orsaken är liten,

Jag vill visa dig nåt fint nåt som inte finns någon annan stans

det finns hos barnen, men det kommer dö ut

som det gjorde hos mig och som det gjorde med dig.

Det finns inget ord för det fina, det bara finns där

en låga som brinner och som lyser upp

barn är bra, de har inga krav

du få vara den du är, är det det som är jobbigt?

Du måste vara naken, för de ser vem du är

Det finns inget pinsamt man får vara hur man vill

allt är en lek, men ändå på riktigt

barn har en medkänsla som är unik

de vill hjälpa vill att allting ska vara bra

en vänlighet som är så fin

de älskar dig för den du är, 

deras glädje är så stor och smittar 

man ler med dom men man vet aldrig varför

jag vill visa dig något som vi saknar...

Vi växer på våren

Det härliga med våren är att se hur allting gror

allt blir mer färgsprakande för varje dag som går

det känns som ju mer som växer desto mer vår blir det

och allting växer mer på våren

det gör även du och jag

så le mot solen när den skiner 

håll min hand när jag är nära 

vi kan växa tillsammans

le mot molnen när det regnar, 

sträck på dig när det är svårt

gå mot strömmen när du orkar

men låt mig gå bredvid

för vi ska växa tillsammans

vi ska få våren att gro

allt blir mer färgsprakande på våren

det bli även du och jag

Solskensmat

När stressen kommer ifatt och tär från insidan, då plockar jag fram en bit solsken så känns allt mycket bättre,
tänker på platser där allt var bra, då stress och oro inte fanns , när allt var byggt av leenden och världen log mot dig.
Dessa stunder gör mig hel, dessa stunder vet hur man läker
får mig att bli lugn känna livet igen, inte låta det passera utan att glömma mig...

Där man fick vara som man är, inga krav och brister
med människor man älskar, som fortsätter att älska även när dom vet vem du är
de stunder som man kan rymma till när kraven blir för stora. Lukta på tiden där stress inte fanns...
då kan jag äntligen andas lugnt igen, våga blunda, våga vara jag och våga känna livet igen