Den första tiden har vi tid för att upptäcka allt, få tid
att lära känna staden, kulturen, naturen och människorna. Vi har gjort så
mycket på så kort tid så det känns som vi varit här väldigt länge. Men det är
bara dag 25 och jag blir glad när jag tänker på att det är såå lång tid kvar
ännu!
Efter en veckas kurs, med lite stadigare spanska flyttade vi
till bergen och skogen, i ett litet trähus bland träden. Vi firade
självständighetsdagen och tittade på paraden. Varit på klubbar och försökt hänga
med i latinodansens rytmer. Lärt oss om indianerna i landet och besökt dem.
Vandrat i många timmar, uppför och nerför berg och i skogen. Vandrat i floden
och letat vattenfall. Varit med de som känns som familj. Sjungit psalmer på de
olika språken och lärt oss varandras sånger. Varit på mässor som inte liknar
någon annan jag tidigare varit på. En av de bästa var uppe i bergen, med
indianerna, i mitten av molnen med åska runt berget. Varit på båda Casa Abierta
och träffat alla barnen. Lekt och delat upplevelser och minnen. Blivit blöta om
och om igen i regnet, torkat kläder utan resultat, luktat surt och gjort om.
Det går bättre nu! Gått vilse gång på gång, försökt lista ut logiken i staden.
Men som någon sa: det är bara bra att gå vilse!
Tränar du språket. Och det är så sant! Och sist men absolut inte minst –
åkt buss i massor!
Hoppas får mer tid till blogga det framöver! Ps. Hade laddat upp med 30 bilder och allt försvann precis innan det var klart, bjuder på de en annan dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar