Throwback

Med en pust stänger jag igen de sista knäppena på ryggsäcken, kånkar ut den i hallen och städar rummet en sista gång.

Det har varit så mycket förberedelser, fjärilsfarmar och förväntningar på resan jag har framför mig. 

Under kommande fem månaderna tänker jag vara aktiv här och dela med mig av livet i Costa Rica.

Därför tänker jag nu skriva ett avslutande kapitel för sommaren och nästa gång välkomna hösten på resande fot. 

Sommaren 2015 har känts innehållslös jämfört med de senaste sommrarna. Men när jag tänker efter är det bara på ytan. För det har som vanligt hänt massor hela tiden.

Vi åkte till landet i Bosnien, körde genom bergen till Kroatien, tåg tåget till Norrland innan sommarjobbet började. Det blev dubbelkalas för att fira två viktiga siffror, dansen och skratten hann ikapp skymningen. 

Blev kidnappad sent en kväll och gav igen med en heldag. Åkte med ögonbindel på småvägar, genom skogen ut till sjön. Sedan paddlade vi till den lilla ön, klättrade upp på bryggan där vi lapade sol och pratade tills solen stod lågt mot himmelns spegelbild. 

En av alla de regniga nätterna åkte vi söder ut, över bron, under vattnet och upp i en annan stad. Vi väntade i en halv evighet och somnade under de sena morgontimmarna. Några veckor tidigare var vi på samma breddgrader, det var en längre roadtrip där vi körde längs kusten. Stannade och badade på de små ställena som såg mysigast ut. Åt mat som brann, var ensamma på Hawaii och bäddade ner oss i bilen. På morgonen letade vi alldeles för länge efter frukost som sedan åts i en väldigt söt park. Vi byggde på inspirationen och tittade på alla de duktiga som flög fram på halvön. 

Åkte med familjen åt andra väderstreck, Öland och Halmstad besöktes för att leta efter solen under tiden Alvesta betar av sina 191 regndagar. Dagar då solen tittat fram här hemma har vi tagit oss ut med den lilla båten och jagat svallvågorna, badat och njutit. 

Passat på att träffa hela gymnasiegänget, vid olika tillfällen. Det känns så mycket längre sedan än ett år då vi sågs varje dag. Haft picknick med killarna på bryggan, hängt med Noura och samtalat om sådant bara vi gör. Cafédejt med Tilda och sa hej och kram till Dzeni. Besökt Joannas nya bostad och flickvän efter utomlandsvistelsen. Vi möttes upp på en balkong utöver staden, kvällen under festivalen, jag och killgänget. Vi dansade, lyssnade till live och umgicks på sätet jag saknar. 

Kvällen efter festade vi med hattar, lekte lekar, åt tårta och körde till staden. För att återigen dansa loss till festivalens musik. 

Morfar och jag körde runt sjön, med en bil från förr. Besökte små gårdsbutiker i sekelskiftens ladugårdar, loppisar och småvägar underhöll oss hela dagen. Det är en dag jag lagt på en extra fin plats i mitt minne, som kommer vara med mig under en lång tid. Tack morfar! Dagen efter var min och pappas dag. Vi lever kvar i traditionen och åt på lantcafé, besökte loppis och delade med oss av livet.

Det är så mycket annat som har hänt också, emellan jobbet och natten. Satt uppe länge hos en nyfunnen vän, samtalade om djupare ting än vad många är förmögna till. Myste med hunden, kattungen med de gula fläckarna, haft tekväll i min säng och hälsat på i Malins hem och använt min kreativitet med hjälp av symaskinen hos mormor.

Flyttade in i stallet med den allra finaste av själar, vi njöt av sommaren tillsammans med min fyrbenta vän. En vän som orsakat mycket stress inför hösten. En sensommardag löste sig allt och nu vet jag att han kommer ha det bra utan mig. En vanlig sommar ser ofta ut som dessa dagar, men har gjort så mycket mer. Haft nattlånga samtal, tänjt på fobier och firat med glass, hälsat på kickoffen, fotograferat till framtiden och haft spelkvällar med sommardrinkar. 

När jag tänker efter har sommaren varit otroligt fin ändå. Tack alla som delat den med mig.