Eldar slocknar alltid tillslut

Jag har försökt att visa dig mig, men du följer samma stigar som förut

Hur långt kan du gå tar din väg aldrig slut?

När kommer stunden du kan stanna och se,

Förstå att det inte bara är åt dig som världen ler

Hur gör man så två ögon kan öppnas, se ur ett annat perspektiv?

känslorna jag brottas med, den är tung, ramlar snart

Vill du hjälpa mig bära, låta mig vila ett tag kunna andas lugnt och veta att allt är bra

Skulle du öppna om jag gav dig min kärlek i ett paket

Med gula sidenband som solen som gick sönder i mig

Vad skulle du använda din present till för något

Låta den vara en väg som du kan trampa på?

Som låter dig färdas dit där det själv är för tungt att gå

Värma dig en regnig oktoberkväll?

Få blommor att blomstra i din värld?

Du kan inte använda mig som en hjälp mot framgång 

Till ett liv där jag kommer vara gråare än betong

Även blommorna kommer om ett tag dö ut

och eldar slocknar alltid tillslut

Din present är unik, kan endast öppnas en gång

Kommer du kasta bort den och låta den bli rader i en sång

Få min sol att gå sönder, byta färgen på det gula sidenband

Som du tillsammans med min kärlek oberört låter falla ur din hand

Det fanns inget sätt att få dig se

Du fortsätter tro att det är åt dig världen ler

Du byter aldrig sida, fortsätter bara som förut

Du kommer fortsätta gå, din väg har inget slut.