tisdag 30 september 2014

Ingenting


Hör hur stressen närmar sig,
rusar emot mig
Jag stänger dörren och jag cyklar bort
Runt om mig flockas stressen, i mänsklig gestaltning
Klump i magen
Så vackra men så ovetande dessa individer är
de vet inte om sin skönhet
inte förstått sina förmågor
de lever ett liv ovetande om att de duger

Jag tänker att det idag är viktigt att träna på att vara naturlig,
Det kommer liksom inte av sig självt längre
Inte i en värld av media
Där kraven formar individer utan unicitet

Lyssnar på texter som betyder absolut ingenting
Tänker för övrigt att ingenting är något väldigt vackert
Ordet liksom,
hur det smakar
låter
känns och syns
Används alla sinnen är ordet i sig självt något vackert

ingenting

Det är idag viktigt att träna på att vara ingenting och samtidigt vara alldeles perfekt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar