Det är så konstigt att det gått så fort. Jag blir förvånad att det ryms så mycket i tiden och i livet som passerar.
Förra sommarn var så otroligt bra, jag minns hur jag förvånat blickade tillbaka på den förra hösten när jag började trean och tänkte 'herre gud'. Det var galet. Jag var så glad det var så perfekt.
Det som förvånar mig ännu mer än förra sommaren är denna sommaren! Inte trodde jag att det kunde bli ännu bättre än förra året! Men så blev det.
För mig känns det som om sommaren 2014 varat i en evighet. Man brukar säga att det går fort om man har roligt, och det stämmer ju. Det har ju gått fort, men samtidigt så otroligt långsamt. Det som hände i juni känns så otroligt långt bort!
Studentveckan ligger på topplistan när det gäller roliga händelser i mitt liv. Och själva studentdagen chockade mig. Jag hade så otroligt roligt! Och trots att jag är mitt ibland alla dessa människor som uppvaktade mig nästan varje dag, är det en sådan här dag jag vaknar till och faktiskt inser hur mycket de betyder och hur mycket jag har i mitt liv till vardags. Tacksamheten var enorm! Det här var MIN dag, som jag kämpat för i 13 år. Glädjetårarna, musiken, kärleken, glädjen, skratten, ja allt var överväldigande! Känslan som jag hade under detta dygnet visste jag inte fanns, föreställningarna om studenten var inte i närheten av hur den verkligen var. Tack alla som gav mig denna upplevelse!
Dagarna efter studenten fylldes med vänner musik och fest. Jag fick en helg på mig innan jag blev hämtad på natten och vi åkte till flygplatsen. Allt var så bra! Vi skulle till Spanien, Mallorca, Alcudia. Veckan spenderades med en som står mig nära. Det var en vecka med sol, bad, drinkar, fiskar, musik, upplevelser, snorkling, skratt, långa promenader och ingen paella. Den förvaras nu i en bok bland andra underbara minnen. Tack för denna veckan!
Dagen efter hemkomst började förberedelserna inför hösten. Böckerna åkte fram och jag tampades med distansstudier på dagarna, jobbade på kvällarna och flera nätter spenderades på soffan hos en vän. Det bara blev liksom så. Vi tog nattritter och gjorde det bästa av den lilla tid som fyllde utrymmet mellan böcker och brev.
Andra året i rad skulle jag fira min födelsedag på jobbet, det komiska är att det varit så mycket roligt fram tills nu att jag nästan glömde bort att jag fyllde år. Jag påmindes om det i ett sms ett par dagar innan. Jag skulle bli upphämtad klockan 15. Åh vad spännande! Hanna kom, festklädd och jag sattes i en bil med ögonbindel. Efter en timme i denna okända bil, med okänd förare och Hanna som ingenting säger, kliver jag ut bland frustningar och gnäggningar. Vi var på en stor ridanläggning, vi hade haft transport med Hannas hästar med oss och det var massor med folk. Jag förstod ingenting. Det var först när jag satt där med kavaj och vita ridbyxor efter 15 min lektion för Hanna om hur man får hästen att tölta och när mitt namn ropas upp i anläggningens högtalare jag faktiskt förstod att jag skulle tävla!!! Det gick bra! Familjen var med, de mötte upp oss på framridningen och jag var galet förvirrad. Det var helt klart bästa födelsedagen i hela mitt liv! Tack Hanna, Karin och Bodi!
Tävlingen gick bra, det blev både en första och andra plats!
Vardagen fortsatte och kursen tog slut. Den lediga tiden spenderades som extra tid i stallet. Jag jobbade mycket med unghästen nu, och med min egna ögonsten såklart.
Strax här efter packade vi väskorna och detta året begav sig hela familjen till tidsmaskinen som skulle ta oss över havet till medeltiden. För självklart skulle vecka 32 spenderas på visbys medeltidsgator även i år.
Det var ett kärt återseende som kommer ge mig energi de kommande 51 veckorna.
Det var nu 3 veckor kvar till jag skulle ta bussen till universitet. För tack vare biologin kom jag in på mitt förstahandsval! Första veckan spenderades i sängen med hög feber, så typiskt! Andra veckan vet jag inte vilket tillstånd jag var i. Jag sov i villet fall bort den. Tredje veckan spenderades på alla möjliga ställen! Det var kickoff med pedal och allt och lite till hände. Det var jättekul! Ena natten spenderades bland annat i ett tvåmannatält med 5 andra frysande, klagande personer, vårt försök till lägereld med värmeljus utanför lyckades tyvärr inte hålla oss varma. Det var i vilket fall en vecka med massa skratt sång DANS skattjakter nya vänner och väldigt lite sömn.
Och nu är jag här, på en buss på väg till universitet. Om en vecka är första kursen klar och alla förändringar som hänt senaste halvåret i livet känns som de håller på att ebba ut i en vardagsrytm. Det känns skönt att närma sig en rutin efter så lång tid på resande fot mellan alla händelser. Alla minnen och känslor finns ju ändå kvar, och jag tänker att om jag skriver ner de i ett litet hörn i bloggen är det enkelt att plocka fram allt det fantastiska som fyllt mitt liv och njuta när jag vill.
Hoppas ni haft lika bra sommarmånader som jag har. :)
(Lånar lite Gotlandsbilder av Linn sålänge tills alla de försvunna bilderna kommer tillbaka)
