Tröstäter kola, skriver om hemlösa och lyssnar till djupare texter. Har en konstig känsla i magen, en sån man får när man inte riktigt kan se framåt. När vägarna byter håll, och när man inte längre vet hur det blir. Det blir dock bra, behöver endast en eftermiddag på mig att tänka och låta acceptansen komma av sig själv.
Så länge fördrivs tiden med en dansande penna och prasslande kolapapper...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar