Dagar av perfektion

Njutit lite extra av livet under en kort tid

Försökt fånga känslan och föreviga den

Vi fann sommaren söderut

Tillsammans åkte vi i solen och sjöng 

Strövade i djupa skogar

Lapade solstrålarna på stranden 

Blev gula i doften av de blommiga fälten

Vandrade mellan gatorna i staden

Förberedde garderoben för sommaren

Dansade till La Bomba

Vaknade av fågelsången

Och hade massor av kvalitetstid

Det var dagar av perfektion

Tack Mamma 

Tänker att det är dagar som dessa jag letar fram ur minnet

 när saknaden en dag blir för stor

Men just nu gav de den extra energi som behövs 

för att gå från verklighet till böcker igen

Det är min verklighet?

Det har hänt mycket i livet på så kort tid. Stundtals är det svårt att verkligen säkert veta om det är verklighet eller fantasier. Men det här är min verklighet nu. Tänker att insikten infinner sig och landar med tiden. Det som för några år sedan kändes som ett universum bort är nu min framtid och jag kan inte sluta le.

För ett år sedan (känns som en evighet iväg) letade jag och Noura efter ursäkter till att skjuta ytterligare lite till på vårt fruktansvärda gymnasiearbete. Känslan av student började närma sig och det var fester och roligheter konstant. Hösten låg som ett tomt oskrivet blad. Jag visste inte vart jag skulle befinna mig eller vad jag skulle göra. Nu, ett år senare, ligger kommande höst återigen som ett tomt oskrivet blad, nästan. Det enda som finns på bladet är en rubrik, och på den står det Costa Rica!

Det känns overkligt att fylla i detta papper, men det underlättar insikten om att verkligheten inte förväxlas med dagdrömmarna.

Absolut KINFOLK

Verkligheten närmas när solens strålar letar sig in i drömmarnas värld. Kökets välbekanta ljud blir allt tydligare och dagen möts med ett leende. Frukosten kokas tillsammans och avnjuts med glada samtal. 

En lång skogspromenad i uppfriskande morgonluft hinns med innan dagens föreläsning börjar. Vi talar om viktiga saker och lär oss om skolans värld. 

Följer med en fin vän och vi lagar mat till Fleetfoxes. Det blir den sista dagen på 118 månader och det blir en positivt överraskning. Vi packar ner termos, koppar, frukt och annars smått och gott och beger oss ut för en eftermiddag bland träd och natur. Vandringen leder till en sjö där matsäcken packas upp i det värmande solskenet talar vi ut om allt viktigt och ingenting alls och skrattar så magarna värker. 

Tänker att mer Kinfolk än så här blir det knappast. :) 

Låter övergången mellan sol och måne ske över slätter av barbackarridning. Natten inleds i tystnad med dovt ljud av hovklapper och fnitter. Vi flyger fram mellan träden i kylig kvällsluft och njuter av frihetskänslorna. 

Det är ungefär såhär mina dagar ser ut nu för tiden. De negativa energierna har utplånats under terminen som gått och nu njuter jag av ögonblicken som passerar, ett i taget. Det är en frihet som jag saknat och som jag tacksamt utvecklar mer och mer. Kinfolk är något eftersträvansvärt :) 

Tretton grader

Vandrar mellan tuvor på stigar som formats av livet på gården

pratar om sånt som bara en morfar gör

det är så fint och mysigt

och vi njuter

jag han lammen hästarna

Tretton grader ska vara det allra bästa sa dom

det lät vettigt 

köpte det

för något som är värt mer än mynt

idag är det tretton

och stunden vi delade kändes som den bästa

på länge

Det är något som fattats mig under en längre tid

men tiden känns kort när man tänker

inget som förändrats

mer än temperaturen och naturen

det gör oss dock inget

för idag var det tretton 

och det var som allra bäst

När idag blir igår

Memorerar det sista precis när idag blir igår

låter den varma själens spinnande bli till en vaggsång

njuter av hennes välbefinnande 

lockar tankarna mot drömmarna,

övertygar om att de är bra

välbehövliga och efterlängtade

En varm smekning av mjuk sidenpäls väcker insikten till liv

att tröttheten är påtaglig idag

och välbehaget suddas ut i tystnaden

Ingenting

Hör hur stressen närmar sig,

rusar emot mig

Jag stänger dörren och jag cyklar bort

Runt om mig flockas stressen, i mänsklig gestaltning

Klump i magen

Så vackra men så ovetande dessa individer är

de vet inte om sin skönhet
inte förstått sina förmågor
de lever ett liv ovetande om att de duger

Jag tänker att det idag är viktigt att träna på att vara naturlig,
Det kommer liksom inte av sig självt längre
Inte i en värld av media
Där kraven formar individer utan unicitet

Lyssnar på texter som betyder absolut ingenting
Tänker för övrigt att ingenting är något väldigt vackert
Ordet liksom,
hur det smakar
låter
känns och syns
Används alla sinnen är ordet i sig självt något vackert

ingenting

Det är idag viktigt att träna på att vara ingenting och samtidigt vara alldeles perfekt.

Det som tillhör livet

Hon säger jag borde ta bort något ur livet

Han säger jag borde ändra prioritering

De säger jag borde byta varv

göra mindre

göra mer

få honom att le

göra honom starkare

säga hej då.

Hon säger jag skulle må bra

om jag skrev lite mer

lite oftare

lite bättre

Han vill inte såra mig

men ber om mer tid

tillsammans

Jag säger att jag vill 

göra allt

går inte ta bort

det som tillhör livet

Jag ska ge mer

tid

texter

brev

styrka

Det är så nära att det går

i min fantasi finns det tid

för allt

alla

Det är så nära

så att jag tror att det går

Jag minns de dagar då vi log tillsammans

då texterna gav självförtroende

då tiden fanns 

Minnena ger ork

det går

om jag bara vill

och jag vill

 för jag vet 

att annars försvinner det som tillhör livet