Trahana supa

Hackar grönsaker som skördats i solen

Rör i trahana som gjorts av en klok själ

Blandar i en sked grädde som kom med morgonmjölken

Kryddar med smaker ur en blommig kopp

Kokar allt samman i den söta lilla grytan

Dukar med fint porslin och njuter i kvällssolen 

Recept till vår gröna soppa är enkelt

Lök

Krydda

Vatten

Trahana

Grädde

Paprika

Squash

Hrvatska-Kroatien

Efter två långa nätter ihopkrupta i bussäten på slingriga bergsvägar och poliskontroller har vi återvänt till Bosnien

Vi har vandrat i städer av sten, snorklat bland fiskarna, blivit bruna på en vit strand, varit på mopedäventyr, ätit massa glass, vadat till grottorna, badat i yoghurt, träffat härliga människor, ätit ur prickiga grytor, skrattat i soluppgång, gosat med kattungar, köpt snäckor och elefanter, haft båtpicknick och njutit av livet!

Har gjort vårt bästa för att försöka fånga känslan på bild. Men fotona är fast i kameran så det finns än så länge väldigt lite bilder att visa och väldigt lite tid att skriva. 

Hoppas ni får en fin midsommar imorgon!

Dobro jutro

Byborna går i sömnen medan kaffedoften sprider sig 

Cyklar längs grusvägar och lyssnar till de välbekanta ljuden och tystnaden

Solen är morgontrött idag och luften är svalare än någonsin

Vi kokar cappuccino tillsammans i ett litet men hemtrevligt kök

Det känns som om jag hör hemma här, som om vi är familj 

Vi samtalar på vårt vis med gester och gissningar.

Det går bättre och bättre som om vi skapat ett eget språk som bara vi förstår

Vi väcker korna och fyller kannorna med ljummen mjölk och cyklar iväg

De visar mig deras vardag och vi gör den gemensam 

Tuggandet och malandet blir till mindfullness

Vi gungar som barn och skrattar 

Döper kalven till Oliver 

Smutsar ner oss

Innan vi säger hejdå och jag cyklar hemåt 

Tänker att morgonen är bäst och hoppas få med mig Emina imorgon!

Merhaba

Vaknade med solen bredvid min snusande vän. Lät henne sova och smög mig ut på egna morgonäventyr. 

Gick bort på landsvägarna mellan de små farmarna med kameran. Fångade den vackra omgivningen på minneskort och i mindpics. 

Människorna här vaknade långt innan mig, för djuren men även solens skull. Det var en ljummen morgon, så där perfekt för att gå barfota med tunna kläder. Fågelsången och syrsorna hörs mest, men någonstans från någon lada hörs hamrande och en häst som gnäggar, kor som råmar, tupp som gal och får som bräker. 

Det är dock inte samma ljud som hemma på landet. Allt är mer levande här på något vis. Så mycket mer liv i rörelse. 

Jag går till Đuma och Niko, de fodrar djuren och jag får hjälpa till. De blir glada när jag kommer. Vi utbyter alla ord ur mitt ordförråd, sedan för de monologer till mitt leende. Så mycket kommunikation mellan människor utan något gemensamt språk gör mig förvånad. 

Under mitt besök hade resten av byn hunnit återvända med tomma mjölkkannor. Vi tog följe och vi samtalade om det lilla. Ropade Merhaba till trädgårdarna, verandan svarade. Leenden utbyts och en del svenska ord kommer farandes. De flesta vet vem jag är nu. Emina och jag blev ett rykte som spreds snabbt. 

Solen är varm nu och snart vaknar resten av byn. Frukosten ska snart serveras och vi äter av råvaror som skördats igår. Det smakar annorlunda, solmoget. Innan dess ska jag väcka Emina. 

Sommarsnö

Går en runda extra för att se vad som saknas,
packar upp och packar ner, nästan för att bara känna känslan
Den röda ryggsäcken fylls med sånt som mest är onödigt.
Men hur vet man vad som behövs när man flyr vardagen?
Till något okänt bortom floderna och bergen.
Jag tänker att jag är nybörjare, det är tillåtet att ta med för mycket
Till nästa gång, när resan är tio gånger så lång,
då tänker jag göra rätt.

Andas en extra gång för att tvinga lungorna fånga syret
Det känns mest trång och tungt
Kanske det försvinner med flykten.
Insikten om hjälp är sedan länge kommen
Tänker rätt, gör fel.
Jag tänker att jag är ung, att jag lär mig med tiden.
Sen ska jag göra rätt.

Tittar en extra gång mot trädet
Ser hur sommarsnön yrar i vinden
De vackra blommorna vågar flyga söka sig till nya platser
Till något okänt bortom stammar och fågelsång.
Jag tänker att försommaren blir kort i år,
så därför gör jag allt en extra gång.

Dagar av perfektion

Njutit lite extra av livet under en kort tid

Försökt fånga känslan och föreviga den

Vi fann sommaren söderut

Tillsammans åkte vi i solen och sjöng 

Strövade i djupa skogar

Lapade solstrålarna på stranden 

Blev gula i doften av de blommiga fälten

Vandrade mellan gatorna i staden

Förberedde garderoben för sommaren

Dansade till La Bomba

Vaknade av fågelsången

Och hade massor av kvalitetstid

Det var dagar av perfektion

Tack Mamma 

Tänker att det är dagar som dessa jag letar fram ur minnet

 när saknaden en dag blir för stor

Men just nu gav de den extra energi som behövs 

för att gå från verklighet till böcker igen

Det är min verklighet?

Det har hänt mycket i livet på så kort tid. Stundtals är det svårt att verkligen säkert veta om det är verklighet eller fantasier. Men det här är min verklighet nu. Tänker att insikten infinner sig och landar med tiden. Det som för några år sedan kändes som ett universum bort är nu min framtid och jag kan inte sluta le.

För ett år sedan (känns som en evighet iväg) letade jag och Noura efter ursäkter till att skjuta ytterligare lite till på vårt fruktansvärda gymnasiearbete. Känslan av student började närma sig och det var fester och roligheter konstant. Hösten låg som ett tomt oskrivet blad. Jag visste inte vart jag skulle befinna mig eller vad jag skulle göra. Nu, ett år senare, ligger kommande höst återigen som ett tomt oskrivet blad, nästan. Det enda som finns på bladet är en rubrik, och på den står det Costa Rica!

Det känns overkligt att fylla i detta papper, men det underlättar insikten om att verkligheten inte förväxlas med dagdrömmarna.