.

torsdag 11 juni 2015

Merhaba

Vaknade med solen bredvid min snusande vän. Lät henne sova och smög mig ut på egna morgonäventyr.

Gick bort på landsvägarna mellan de små farmarna med kameran. Fångade den vackra omgivningen på minneskort och i mindpics.

Människorna här vaknade långt innan mig, för djuren men även solens skull. Det var en ljummen morgon, så där perfekt för att gå barfota med tunna kläder. Fågelsången och syrsorna hörs mest, men någonstans från någon lada hörs hamrande och en häst som gnäggar, kor som råmar, tupp som gal och får som bräker.

Det är dock inte samma ljud som hemma på landet. Allt är mer levande här på något vis. Så mycket mer liv i rörelse.

Jag går till Đuma och Niko, de fodrar djuren och jag får hjälpa till. De blir glada när jag kommer. Vi utbyter alla ord ur mitt ordförråd, sedan för de monologer till mitt leende. Så mycket kommunikation mellan människor utan något gemensamt språk gör mig förvånad.

Under mitt besök hade resten av byn hunnit återvända med tomma mjölkkannor. Vi tog följe och vi samtalade om det lilla. Ropade Merhaba till trädgårdarna, verandan svarade. Leenden utbyts och en del svenska ord kommer farandes. De flesta vet vem jag är nu. Emina och jag blev ett rykte som spreds snabbt.

Solen är varm nu och snart vaknar resten av byn. Frukosten ska snart serveras och vi äter av råvaror som skördats igår. Det smakar annorlunda, solmoget. Innan dess ska jag väcka Emina.

lördag 6 juni 2015

Sommarsnö

Går en runda extra för att se vad som saknas,
packar upp och packar ner, nästan för att bara känna känslan
Den röda ryggsäcken fylls med sånt som mest är onödigt.
Men hur vet man vad som behövs när man flyr vardagen?
Till något okänt bortom floderna och bergen.
Jag tänker att jag är nybörjare, det är tillåtet att ta med för mycket
Till nästa gång, när resan är tio gånger så lång,
då tänker jag göra rätt.

Andas en extra gång för att tvinga lungorna fånga syret
Det känns mest trång och tungt
Kanske det försvinner med flykten.
Insikten om hjälp är sedan länge kommen
Tänker rätt, gör fel.
Jag tänker att jag är ung, att jag lär mig med tiden.
Sen ska jag göra rätt.

Tittar en extra gång mot trädet
Ser hur sommarsnön yrar i vinden
De vackra blommorna vågar flyga söka sig till nya platser
Till något okänt bortom stammar och fågelsång.
Jag tänker att försommaren blir kort i år,
så därför gör jag allt en extra gång.

lördag 16 maj 2015

Dagar av perfektion

Njutit lite extra av livet under en kort tid

Försökt fånga känslan och föreviga den

Vi fann sommaren söderut

Tillsammans åkte vi i solen och sjöng

Strövade i djupa skogar

Lapade solstrålarna på stranden

Blev gula i doften av de blommiga fälten

Vandrade mellan gatorna i staden

Förberedde garderoben för sommaren

Dansade till La Bomba

Vaknade av fågelsången

Och hade massor av kvalitetstid

Det var dagar av perfektion

Tack Mamma

Tänker att det är dagar som dessa jag letar fram ur minnet

när saknaden en dag blir för stor

Men just nu gav de den extra energi som behövs

för att gå från verklighet till böcker igen

lördag 2 maj 2015

Det är min verklighet?

Det har hänt mycket i livet på så kort tid. Stundtals är det svårt att verkligen säkert veta om det är verklighet eller fantasier. Men det här är min verklighet nu. Tänker att insikten infinner sig och landar med tiden. Det som för några år sedan kändes som ett universum bort är nu min framtid och jag kan inte sluta le.

För ett år sedan (känns som en evighet iväg) letade jag och Noura efter ursäkter till att skjuta ytterligare lite till på vårt fruktansvärda gymnasiearbete. Känslan av student började närma sig och det var fester och roligheter konstant. Hösten låg som ett tomt oskrivet blad. Jag visste inte vart jag skulle befinna mig eller vad jag skulle göra. Nu, ett år senare, ligger kommande höst återigen som ett tomt oskrivet blad, nästan. Det enda som finns på bladet är en rubrik, och på den står det Costa Rica!

Det känns overkligt att fylla i detta papper, men det underlättar insikten om att verkligheten inte förväxlas med dagdrömmarna.

onsdag 4 mars 2015

Absolut KINFOLK

Verkligheten närmas när solens strålar letar sig in i drömmarnas värld. Kökets välbekanta ljud blir allt tydligare och dagen möts med ett leende. Frukosten kokas tillsammans och avnjuts med glada samtal.

En lång skogspromenad i uppfriskande morgonluft hinns med innan dagens föreläsning börjar. Vi talar om viktiga saker och lär oss om skolans värld.

Följer med en fin vän och vi lagar mat till Fleetfoxes. Det blir den sista dagen på 118 månader och det blir en positivt överraskning. Vi packar ner termos, koppar, frukt och annars smått och gott och beger oss ut för en eftermiddag bland träd och natur. Vandringen leder till en sjö där matsäcken packas upp i det värmande solskenet talar vi ut om allt viktigt och ingenting alls och skrattar så magarna värker.

Tänker att mer Kinfolk än så här blir det knappast. :)

Låter övergången mellan sol och måne ske över slätter av barbackarridning. Natten inleds i tystnad med dovt ljud av hovklapper och fnitter. Vi flyger fram mellan träden i kylig kvällsluft och njuter av frihetskänslorna.

Det är ungefär såhär mina dagar ser ut nu för tiden. De negativa energierna har utplånats under terminen som gått och nu njuter jag av ögonblicken som passerar, ett i taget. Det är en frihet som jag saknat och som jag tacksamt utvecklar mer och mer. Kinfolk är något eftersträvansvärt :)