Medicin för kroppen och sinnet

Egentid är nog bra, kanske det allra bästa för stress, krav, självkänsla
Man längtar till skolans dag är över och schemat visar en tom ruta, men nog är det mycket om inte mer att göra på de tomma schemarutorna. Det, det, det där och bara det med skulle jag göra på 30 minuter, just det! Mat också!
Efter att tagit tre djupa andetag, blundat och känt frisk luften strömma in i mina lungor och låta lite av spänningarna följa med syrefattig luft ut - fixar jag ihop en snabb picknick på en parkbänk i eftermiddagssolen.
Går upp för trapporna och känner lugnet som väller över mig lite mer för var trappsteg upp mot Beauty House.



Ligga inbäddad i ett rofyllt rum med avslappningsmusik, slutna ögon, pysslas om både på kroppen och på djupet. Låta tankar fladdra förbi, glömma allt det där som jag skulle behövt göra. Det är nog det som är det allra bästa mot stressen, kraven, självkänslan.

Efter två timmar där är det omöjligt att skynda sig till bussen och åka hem! Vill inte skynda, vill njuta av kvällen.
Hinner ett varv runt sjön, titta på folk som lever sina egna liv, i en egen värld, som passerar mig i min värld, i mitt liv. Det är spännande på något vis. För de som endast är statister i min värld, är ju huvudpersoner i sin.

Egentid är bra, när man är stressad och känner kraven som samarbetar för att få dig omkull. Lämna världen ett tag, du är ändå bara en statist för andra så du kan vila ögonen, huvudet, tankarna och vara bara din ett tag. Då blir det lättare att börja om från början, minnas prioriteringsreglerna för livet, göra om, göra rätt. Låta stressen och pressen bli till den där lagom nivån när prestations förmågan blir som bäst.

Därför är Den egna tiden så speciell - den får oss må bra!

John Lennon - Underbart!

Om du vinner, får du andas

Medveten om att du vill besegra alla krav

Att det tynger dig mer när omgivningens blickar besviket ser ner förväntningar går i kras,

Jag klandrar inte dig, blir inte sur när du inte når hela vägen fram

Vill finnas där och hjälpa, stötta, släta ut och krama

Det syns i dina ögon att du är trött, att du gör mer än vad du orkar, pressar kroppen till max och bara lite lite till…

Du behöver inte anstränga dig så hårt

Jag, vi, de kan vänta ett tag, vänta tills dina ögon byter till en starkare nyans

Du klandrar dig själv så hårt, vill men orkar inte. Jag förstår, du kan andas behöver inte mer

På något vis, kanske med avseende? Kanske inte. När jag inte hinner se, skiftar du, byter plats. Låter det bli mitt fel.

Så många bortförklaringar, så många anklagelser

Fina du, älskade du, gör inte så!

Du behöver inte bråka med dig själv, anklaga och såra för att få allt jobbig att bli buret utav mig.

Jag bär gärna det jobbiga när du behöver vila, men snälla du, kan du inte lägga det försiktigt i min famn

Det blir så mycket tyngre när du kastar…

Livet är fullt med knirrande trappsteg - men det kan vara mysigt ibland

Vaknar av tystnade som äger rum då alla andra sover, det är inte samma tystnad som finns när man är ensam. Inte densamma som överväldigade mig hela gårdagen. 

Det är som om sinnena kan uppfatta andetagen från rummen intill, även om jag inte är medveten om att de hörs så är de liksom ändå där någonstans - i tystnaden.

Tassande ner för trappan, noga med att akta mig för andra och femte trappsteget som knarrar när man stiger mitt på det. Jag tänker att de inte är något defekt med dem. Att det är universums sätt att skapa kontraster. 

Lite knarrande trappsteg här och gropar i vägen där, allt skulle inte kunna vara perfekt då skulle det inte finnas någon perfektion. Hela livet är fullt med knirrande och knarrande trappsteg som man måste hitta sitt egna sätt att ta sig förbi. Därför tycker jag inte att det andra och femte trappsteget är ofullständiga. 

Det är till och med mysigt med lite knarrande trappsteg då och då! 

Sedan äter jag gröt med kiwi och mjölk på, tar den lilla koppen som vi köpte i Skummeslöv för många många år sedan. Då den faktiskt var lagom till en liten mig. Chokladen från igår fyllde nästan hela koppen. Laddar upp kroppen med energi och vitaminer och hoppas på en bättre dag idag! 

Kram!

Lyx choklad + Vänner = SANT!

Förkylningen vann igen! så dagen har spenderats i sängen, tillsammans med en bok och en  pälsboll som har gjort sitt bästa för att få näst intill hela sängen för sig själv. Ändå älskar jag honom! Efter en hel dags sömn blir jag rätt rastlös även om jag inte mår toppen, så nu spenderas resten av kvällen med Vänner och Lyx choklad a la mig! 
Ett provisoriskt ihopkok  innehållande

• Mjölk
• Grädde
• 70% choklad
• vanilinsocker
• salt
• kakao
• stevia

Garnerat med grädde och chokladprickar! Mums!! 

LYX CHOKLAD A LA MIG!

Vänner - det bästa påfundet någonsin!

Kändes som att öppna en Willy Wonka-choklad!

Chokladprickar!

en bild, ett ord, känslokalabalik

De starkaste känslorna håller jag inom mig, bäddar ner de långt in där det är varmt och tryggt de ligger sedan där och gror. Växer sig större men framför allt känsligare tillsammans med tiden, och tryggheten där jag planterade de i, sugs ur successivt. Självtilliten suddas ut, den osynliga sköld som skyddar bröstet går helt plötsligt upp i rök. Utan med någon som helst förvarning försvinner allt som var, inuti är det bara de känsliga känslorna kvar.
Det är inte nödvändigt att den utlösande faktorn hör ihop med dess uppkomst. Emellanåt har det gått så lång tid att jag inte minns anledningen till varför jag bär på vissa tankar, vart de kommer ifrån.

Det kan vara ett citat, en sång, en bok, en bild, en vän, ett ord, något litet väcker allt till liv. Det blir som något vilt som är instängt i en bur och allt den vill är att komma ut.

Dessa dagar är nog de då man städar i sitt huvud och bröst. När man släpper ut all gammalt som ligger och skräpar och skaver, så man sedan kan ladda på med mer och fler.

Glass är en bra medicin och ensamhet för mig. Så en pigga upp bok gjorde susen och just denna får mig att fyllas med energi, så trots att jag håller på att bli sjuk och mår sådär orkade jag ändå sluta dagen med lite nytta. En mini-banansplit var en välförtjänt belöning för både mig och min onda hals.

Hoppas ni hade en bättre onsdag än mig, Go natt kram till er!

Kalvdans

Laborationsrapporter är en riktig energisugare. På tok för jobbigt! Mitt i allt klagande kommer Victoria in i rummet - efter att först gått svärandes ut och dragit en förbannelse över både labbrapporten och läraren - och strålar och säger att hon älskar labbrapporter! Anledningen var för att man blev så glad när de var klara och känslan och lyckan som uppstår när man slipper "skiten" gör resten av kvällen så mycket lättare att uppskatta.

Ärligt talat hade hon väldigt rätt i det! Bussresan hem genom stan i skymningen och att åka omvägar tills himlen var svart och det kändes mer som november än september var ovanligt skön. Ännu bättre blev det när vi åkte till mormor och morfar och mormor hade bakat kalvdans. Har aldrig ätit det förut, men det var verkligen jättegott!! Påminner lite om ostkaka men är gjord på nästan endast råmjölk för er som inte heller har koll på vad det är.
God natt ni fina där ute!