Mi trabajo

Vardagen rullar på här och arbetet börjar äntligen ta form. Det är nu klart vad jag ska arbeta med kommande månader och jag känner på mig att det här kommer bli både intressant och lärorikt. Ser väldigt mycket fram emot allt! Tänkte att ni ska få en kortfattad bild av vad det är som pågår.

ILCO – Iglesia Luterana Costarricense är en liten kyrka med stort hjärta och öppenhet. De arbetar för och med de utsatta grupperna i samhället, ursprungsbefolkning, HBTI-personer, kvinnor, barn, ungdomar och immigranter. De tar sig an frågor som annars hamnar i skym undan. De var bland annat den första kyrkan i Costa Rica som någonsin deltog i det som är motsvarande vårt Pridetåg. De låter verkligen alla få ta del av Gud, utan att döma någon för vem hen är eller vill vara.

Ett av deras arbetsområden är barn, de har allt ifrån förskoleverksamhet till barngrupper. Kyrkan är liten, men utspridningen är stor. Runt om i landet har de församlingar och projekt. Det innebär också att barnverksamheterna är väldigt utspridda och kommunikationen mellan de olika arbetena existerar knappt idag.

Mitt arbete kommer därför handla bland annat om att skapa en relation mellan de olika grupperna och ledningen på ILCO. Att få en fungerande kommunikation och ett hållbart samarbete för att kunna ta del av varandras arbeten, erfarenheter, tankar och visioner.  Men också att skapa en struktur och motivation som gynnar didaktisk och pedagogisk verksamhet.

Jag ser fram emot detta arbete otroligt mycket! Kommer bli lärorikt och intressant att få ta del av barnverksamheterna här i Costa Rica på detta sätt. Att kunna ta med sig denna kunskapen till Sverige och ha ett perspektiv från andra sidan klotet i arbetet hemma i Sverige. Att få möjlighet att utnyttja likheterna och skillnaderna i framtiden.

Arbetet innebär också mycket resande, och det ska bli kul att få ta del av de olika församlingarna och grupperna runt om i landet.

Dag 25

 

Tiden går fort här, men långsamt ändå. Det har varit så mycket intryck, nya namn, ansikten, ord, vägar, miljöer, sängar, djur, färger, frukter, gator, hus, ljus och normer. Man lär sig fort ändå, känner mig hemma här, för det mesta. Glömmer bort att mitt utseende avspeglar något annat, men blir ofta påmind på gatorna. Folk pratar engelska fast jag frågar på spanska, ropar gringa fast jag är sueca, frågar vad jag gör här, hur länge jag stannar, vart jag kommer ifrån, hur jag lärt mig spanska, tycker vi ser bra ut, för vi har ljusa färger. Det är konstigt det där.

Den första tiden har vi tid för att upptäcka allt, få tid att lära känna staden, kulturen, naturen och människorna. Vi har gjort så mycket på så kort tid så det känns som vi varit här väldigt länge. Men det är bara dag 25 och jag blir glad när jag tänker på att det är såå lång tid kvar ännu!

Efter en veckas kurs, med lite stadigare spanska flyttade vi till bergen och skogen, i ett litet trähus bland träden. Vi firade självständighetsdagen och tittade på paraden. Varit på klubbar och försökt hänga med i latinodansens rytmer. Lärt oss om indianerna i landet och besökt dem. Vandrat i många timmar, uppför och nerför berg och i skogen. Vandrat i floden och letat vattenfall. Varit med de som känns som familj. Sjungit psalmer på de olika språken och lärt oss varandras sånger. Varit på mässor som inte liknar någon annan jag tidigare varit på. En av de bästa var uppe i bergen, med indianerna, i mitten av molnen med åska runt berget. Varit på båda Casa Abierta och träffat alla barnen. Lekt och delat upplevelser och minnen. Blivit blöta om och om igen i regnet, torkat kläder utan resultat, luktat surt och gjort om. Det går bättre nu! Gått vilse gång på gång, försökt lista ut logiken i staden. Men som någon sa: det är bara bra att gå vilse!  Tränar du språket. Och det är så sant! Och sist men absolut inte minst – åkt buss i massor!

Hoppas får mer tid till blogga det framöver!
Ps. Hade laddat upp med 30 bilder och allt försvann precis innan det var klart, bjuder på de en annan dag!

 

 

 

Tredje stoppet: San José

Efter massor av flygtimmar är vi äntligen här! Med en väska kvar i USA har vi kommit rätt i alla fall. Vi bor i utkanten i en av San Josés förorter i varsitt hus. Jag bor hos hon som kommer vara vår lärare första veckan. 

Vi tog en lång promenad genom staden ikväll och efter att ha ätit kvällsmat och träffat den tyska tjejen som också bor här ska vi nu försöka ställa till rätta dygnet. 

Uppdaterar mer imorgon :)

Newark

 

 

Passar på att lägga upp de få bilderna vi tog under vår upptäcktsfärd i Newark medan vi fortfarande har internet. Klockan är 21:00, men våra kroppar är inställda på 03:00. Så ska äntligen sova några timmar innan klockan ringer för nästa flyg. Då är vi äntligen framme!!!

Descansas! :)

 

Andra stoppet: New York

Efter massor av säkerhetskontroller, ompackningar, fler kontroller, flera filmer, och kånkning av väskor är vi äntligen framme på hotellet i New York. 

Filmbilden av staden har hittills varit en besvikelse, men eftersom vi inte varit i centrum har jag det som ursäkt hittills ;) 

Det är 27 grader och strålande sol. Hotellrummet är stort och vi kommer njuta lite extra inatt av sköna sängar och en varm dusch! 

Första stoppet: Malmö

Idag känns som tre dagar. Känns längesedan jag vinkade hejdå till familjen på perrongen efter en extra lyxig middag och firande av mammas födelsedag. Packat upp och ner gång på gång, vägt om och igen. Nu står allt klart ute i hallen, vi har bäddat ner oss bredvid köksbordet efter att ätit allt som fanns kvar. 

Det är mysigt här och jag ser fram emot samboskap nu. 

Imorgon fortsätter resan över Atlanten. 

God natt :) 

Throwback

Med en pust stänger jag igen de sista knäppena på ryggsäcken, kånkar ut den i hallen och städar rummet en sista gång.

Det har varit så mycket förberedelser, fjärilsfarmar och förväntningar på resan jag har framför mig. 

Under kommande fem månaderna tänker jag vara aktiv här och dela med mig av livet i Costa Rica.

Därför tänker jag nu skriva ett avslutande kapitel för sommaren och nästa gång välkomna hösten på resande fot. 

Sommaren 2015 har känts innehållslös jämfört med de senaste sommrarna. Men när jag tänker efter är det bara på ytan. För det har som vanligt hänt massor hela tiden.

Vi åkte till landet i Bosnien, körde genom bergen till Kroatien, tåg tåget till Norrland innan sommarjobbet började. Det blev dubbelkalas för att fira två viktiga siffror, dansen och skratten hann ikapp skymningen. 

Blev kidnappad sent en kväll och gav igen med en heldag. Åkte med ögonbindel på småvägar, genom skogen ut till sjön. Sedan paddlade vi till den lilla ön, klättrade upp på bryggan där vi lapade sol och pratade tills solen stod lågt mot himmelns spegelbild. 

En av alla de regniga nätterna åkte vi söder ut, över bron, under vattnet och upp i en annan stad. Vi väntade i en halv evighet och somnade under de sena morgontimmarna. Några veckor tidigare var vi på samma breddgrader, det var en längre roadtrip där vi körde längs kusten. Stannade och badade på de små ställena som såg mysigast ut. Åt mat som brann, var ensamma på Hawaii och bäddade ner oss i bilen. På morgonen letade vi alldeles för länge efter frukost som sedan åts i en väldigt söt park. Vi byggde på inspirationen och tittade på alla de duktiga som flög fram på halvön. 

Åkte med familjen åt andra väderstreck, Öland och Halmstad besöktes för att leta efter solen under tiden Alvesta betar av sina 191 regndagar. Dagar då solen tittat fram här hemma har vi tagit oss ut med den lilla båten och jagat svallvågorna, badat och njutit. 

Passat på att träffa hela gymnasiegänget, vid olika tillfällen. Det känns så mycket längre sedan än ett år då vi sågs varje dag. Haft picknick med killarna på bryggan, hängt med Noura och samtalat om sådant bara vi gör. Cafédejt med Tilda och sa hej och kram till Dzeni. Besökt Joannas nya bostad och flickvän efter utomlandsvistelsen. Vi möttes upp på en balkong utöver staden, kvällen under festivalen, jag och killgänget. Vi dansade, lyssnade till live och umgicks på sätet jag saknar. 

Kvällen efter festade vi med hattar, lekte lekar, åt tårta och körde till staden. För att återigen dansa loss till festivalens musik. 

Morfar och jag körde runt sjön, med en bil från förr. Besökte små gårdsbutiker i sekelskiftens ladugårdar, loppisar och småvägar underhöll oss hela dagen. Det är en dag jag lagt på en extra fin plats i mitt minne, som kommer vara med mig under en lång tid. Tack morfar! Dagen efter var min och pappas dag. Vi lever kvar i traditionen och åt på lantcafé, besökte loppis och delade med oss av livet.

Det är så mycket annat som har hänt också, emellan jobbet och natten. Satt uppe länge hos en nyfunnen vän, samtalade om djupare ting än vad många är förmögna till. Myste med hunden, kattungen med de gula fläckarna, haft tekväll i min säng och hälsat på i Malins hem och använt min kreativitet med hjälp av symaskinen hos mormor.

Flyttade in i stallet med den allra finaste av själar, vi njöt av sommaren tillsammans med min fyrbenta vän. En vän som orsakat mycket stress inför hösten. En sensommardag löste sig allt och nu vet jag att han kommer ha det bra utan mig. En vanlig sommar ser ofta ut som dessa dagar, men har gjort så mycket mer. Haft nattlånga samtal, tänjt på fobier och firat med glass, hälsat på kickoffen, fotograferat till framtiden och haft spelkvällar med sommardrinkar. 

När jag tänker efter har sommaren varit otroligt fin ändå. Tack alla som delat den med mig.